Ska man skratta eller gråta...
Om man läser på Blondinbellas blogg idag ser man att hon ska skaffa hund. Och det skrämmer mig. Och det gör mig förbannad. Vet inte i vilken värld hon lever i när hon tror att hon ska kunna skaffa hund.
Att skaffa hund kräver ett jättestort ansvar och en jäkla massa uppoffrande och nya rutiner. Att ha hund är inte en hobby det är en livstil. De första månaderna är att lika med att ha en bäbis. Du kommer att behöva gå upp om nätterna och gå ut på promenader, torka efter olyckor osv.
Det tar MÅNADER innan en hund är helt och hållet rumsren, präglad på sin ägare, tränad i vardagslydnad, trygg i sin miljö och det tar upp till de att de är runt året om inte ännu längre till de klarar att vara själva längre stunder. Och även en vuxen hund ska inte vara själv mer än i ett par timmar. Det finns till och med en ny lag sen i sommras att en hund inte får lämnas mer än fyra timmar åt gången. Något som jag kan tycka är lite väl snålt, men en bra lag helt klart. Du kan inte sova borta, utan att sätta klockan och komma hem tidigt på morgonen. Att lämna bort en hund till kompisar, familj osv kan tyckas som en bra lösning, en lösning som flera oftast gärna ställer upp på. Men oftast reulterar det bara i en osäker hund. En hund behöver, precis som en bäbis, trygghet, stadiga och självklara runtiner, ett fast ställe där den sover och har sitt hem och endast ett fåtal som är den som dresserar, föder och umgås med. Sen är det klart att alla hundar mår bra av att se mycket folk och få vara social, men på ett helt annat plan.
Att blondinbella skulle kunna klara detta, med skola, två företag samt alla andra intervjuer, event och träning ser jag som en omöjlighet. Att lämna bort hunden är inte snällt mot hunden, visst vill man riskera att få en förstörd osäker hund så visst. Finns hunddagis, men för valpar och för vissa raser så passar det inte alls bra.
Har man inte möjlighet att själv fostra och ge sin valp en bra uppväxt med träning, rutiner, TID och kärlek så ska man inte heller skaffa en hund.
Den ska ha mat, den ska tvättas, borstas, klor skall hållas efter, det ska gås till veterinären osv...
Idag är det iofs bra då du kan ta med dig en hund på ganska många ställen, och ju mindre hund du har destå mer tycker folk att det är ok att du tar den med dig. Men det finns ofantligt många ställen du INTE kan ta med den.. och vart ska du ha den då?
Jag skaffade hund, och visst hade jag inte heller drömförhållanden för att skaffa hund. Men jag bor själv, och jag har lyxen att kunna ta med mig min hund till mitt jobb varje dag. Och nu, när han är ca 10 månader är han rumsren och klarar att vara själv 3-4 timmar. Men än är hans träning inte över, och nu påbärjar istället jakten på att hitta bra stimulerande utmaningar för honom. Detta löser jag med hjälp av att gå kurser med honom, ska börja på aguility och spårning.
Ush, jag hoppas verkligen att denna naiva människa tänker äver detta tusen gånger till och inser att ha hund är inget som platsar i hennes liv JUST NU... Men hon anställer förmodligen bara ytterligare en som kan gå och sköta hennes grejer, vore ju inte första gången....
Malle - tragiskt...
Att skaffa hund kräver ett jättestort ansvar och en jäkla massa uppoffrande och nya rutiner. Att ha hund är inte en hobby det är en livstil. De första månaderna är att lika med att ha en bäbis. Du kommer att behöva gå upp om nätterna och gå ut på promenader, torka efter olyckor osv.
Det tar MÅNADER innan en hund är helt och hållet rumsren, präglad på sin ägare, tränad i vardagslydnad, trygg i sin miljö och det tar upp till de att de är runt året om inte ännu längre till de klarar att vara själva längre stunder. Och även en vuxen hund ska inte vara själv mer än i ett par timmar. Det finns till och med en ny lag sen i sommras att en hund inte får lämnas mer än fyra timmar åt gången. Något som jag kan tycka är lite väl snålt, men en bra lag helt klart. Du kan inte sova borta, utan att sätta klockan och komma hem tidigt på morgonen. Att lämna bort en hund till kompisar, familj osv kan tyckas som en bra lösning, en lösning som flera oftast gärna ställer upp på. Men oftast reulterar det bara i en osäker hund. En hund behöver, precis som en bäbis, trygghet, stadiga och självklara runtiner, ett fast ställe där den sover och har sitt hem och endast ett fåtal som är den som dresserar, föder och umgås med. Sen är det klart att alla hundar mår bra av att se mycket folk och få vara social, men på ett helt annat plan.
Att blondinbella skulle kunna klara detta, med skola, två företag samt alla andra intervjuer, event och träning ser jag som en omöjlighet. Att lämna bort hunden är inte snällt mot hunden, visst vill man riskera att få en förstörd osäker hund så visst. Finns hunddagis, men för valpar och för vissa raser så passar det inte alls bra.
Har man inte möjlighet att själv fostra och ge sin valp en bra uppväxt med träning, rutiner, TID och kärlek så ska man inte heller skaffa en hund.
Den ska ha mat, den ska tvättas, borstas, klor skall hållas efter, det ska gås till veterinären osv...
Idag är det iofs bra då du kan ta med dig en hund på ganska många ställen, och ju mindre hund du har destå mer tycker folk att det är ok att du tar den med dig. Men det finns ofantligt många ställen du INTE kan ta med den.. och vart ska du ha den då?
Jag skaffade hund, och visst hade jag inte heller drömförhållanden för att skaffa hund. Men jag bor själv, och jag har lyxen att kunna ta med mig min hund till mitt jobb varje dag. Och nu, när han är ca 10 månader är han rumsren och klarar att vara själv 3-4 timmar. Men än är hans träning inte över, och nu påbärjar istället jakten på att hitta bra stimulerande utmaningar för honom. Detta löser jag med hjälp av att gå kurser med honom, ska börja på aguility och spårning.
Ush, jag hoppas verkligen att denna naiva människa tänker äver detta tusen gånger till och inser att ha hund är inget som platsar i hennes liv JUST NU... Men hon anställer förmodligen bara ytterligare en som kan gå och sköta hennes grejer, vore ju inte första gången....
Malle - tragiskt...
Kommentarer
Trackback
