Malle på Gott & Ont!

Ush, har beslutat mig nu. Tog ett tag innan jag fick modet till mig att ta det, men nu är det gjort. Jag ska så fort som möjligt boka en tid hos tandläkaren, för att ta bort alla fyra visdomständer.

Har fått hål i båda mina visdomständer i nederkäken, för att när de växt så har jag haft som skinnflikar över som gjort att jag inte kommit åt när jag borstar (tydligen jäkligt vanligt enligt syster tandläkare). Så vet att jag förmodligen måste ta bort dom. Visst det går att laga, men att laga dom håller inte så bra, och kommer bara innebära att jag förmodligen måste ta bort dom om ett par år i alla fall (även det sagt av syster tandläkaren). Visst jag känner inget, har inte ont, det ilar inte osv. Men men, nu beslutade jag mig för att det får söva mig och ta bort alla på samma gång.

Varför söva säger ni nu, jo för att jag blev extremt illa behandlad av en tandläkare när jag var sex år, så illa behandlad att hon fick sparken, hennes licens blev indragen strax efter det osv...
Jag litar helt enkelt inte på tandläkare. När jag var liten fick jag gå och ta bort tänder med hjälp av lustgas för att jag till och med tyckte allt var så obehagligt att jag vägrade vicka på mina lösa tänder. Till slut så växte dom fast igen och fick dras ut. En sån liten sak som att gå på undersökning får mig att ha ont i magen i flera dagar innan. För jag vet att de måste skrapa lite tandsten som jag alltid får vid ett par tänder som växen en aningen omlott.
Själva smärtan skiter jag i, har aldrig varit rädd för smärta, eller svårt att hantera den. Jag sydde ju fan ihop hakan utan bedövning. Utan det är sjävla grejen att man måste ligga där, med munnen öppen, höra alla ljud, känna hur dom bökar runt osv. Det kommer inte att gå så vida de inte dänger en slägga i huvet på mig.

Well, dåligt beslut??

Malle - nu ska heeeela rasket bort...