Malle på Gott & Ont!

Förra veckan så frågade jag ju Er läsare vad ni trodde om att jag skulle bli mörk (läs: penelope cruz-mörk) brunett. Var en del som tyckte att jag skulle testa. Själv känner jag att jag vill testa, men samtidigt, det är mitt hår vi pratar om här nu folks!
Mitt allra heligaste, mitt allt, mitt signum osv osv, mm mm, etc etc...
Tänkte att jag skulle gå över till frisören som ligger vägg i vägg med min salong, han är grymt duktig på det här med hår. Som väntat möttes jag av ett NEEEEEEEEEEEEEEEEJ, när jag snabbt frågade om han trodde att jag skulle passa i riktigt riktigt mörkt brunt hår, att jag vart sugen ett tag på att testa.

Min frisör ÄLSKAR mitt hår, han säger alltid att jag absolut inte får färga det, hey jag får knappt toppa det för honom. FÖr honom har jag drömhåret. Det är långt, ganska tjockt, med en del självfall, aldrig färgat osv..
Men har alltid älskat mörkt hår så känner att jag vill testa. Är ganska mörk i mig själv så tror att jag kan få det att se snyggt ut. Dessutom vill jag ha en förändring, kommer att vara en del förändringar i mitt liv, så varför inte passa på att förändra håret med... Men jag ska inte färga, HELL NO, jag ska tona. Så tycker jag inte om det så är det bara att vänta ett par tvättar sen är det borta!

Vad tror ni, vågar jag?
Mörkt eller ljust?

Från detta,



(Ber om ursäkt för den skumma bilden, men är så mitt hår ser ut i vart fall)

Till detta?



Jag vågar, men är så många som kommer bli "arga" på mig för att jag "förstör" mitt fina hår...

Malle - att göra, eller inte göra, det är frågan...