Malle på Gott & Ont!

Tänkte att jag skulle skriva ett litet sentimentalt inlägg så här på kvällskvisten.

Är en sak som jag gått och tänkt på en del senaste veckan. Något någon sa och som fick mig lite.. hm.. inte ledsen på det sättet, men det var något jag inte ville höra.

Jag har börjar prata med Mr. S ganska mycket på sista tiden, en person som jag verkligen gillar. Jag har alltid tyckt om honom. Han är snäll och jävligt skön. Har mest träffat honom på fester och liknande, men han är en sån där person som man genast fattar tycke för. Han är lite utav en nallebjörn. Han skulle förmodligen döda mig om jag änvände ordet nallebjörn i samma mening som hans namn. Men det är han. Han är lixom en cool partysnubbe med väldigt stort hjärta.
Hur som helst, vi har börjat snacka ganska mycket senaste tiden. Vi har snackat om allt möjligt, mest att det var längesen vi sågt och varför våra gäng  sluta hänga osv...

När vi började hänga, våra två gäng, så festade vi i stort sett ihop varje helg i säkert ett halvår, vi hade skitkul. Men sen så slutade vi bara med det egentligen ingen direkt anledning. Eller jag började väl jobba mer osv... Då var det en kille i detta gäng, Mr. P, som va väldigt flörtig mot mig, vilket va ganska kul, så jag flörtade tillbaka. Och vid ett tillfälle så frågade jag Mr. S om han var singel och Mr. S gav mig hans nr. Sen att Mr. P va jäkligt konstig och det aldrig blev nått hör väl egentligen inte hit, men bör ändå nämnas.

Jag och Mr. S har i vart fall pratat massor, och det kom fram att han hade varit intresserad av mig då. Något som jag inte alls hade någon aning om... Jag frågade då varför han inte sa eller gjorde nått för att visa det. Hans svar var att han inte trodde att han hade någon chans på någon som mig. Och det var det som gjorde mig nere.
Det var den stora anledningen och sen efter ett tag så frågade ju jag om hans kompis nr, men från början så var det för att han trodde att han inte hade en chans.
Jag blev jätteledsen när jag hörde det. För det innebär att han trodde att jag inte skulle välja honom för att han inte var "god nog" åt mig eller nåt.
Får väl förklara att Mr. S inte är ful eller nått åt det hållet. Men på nått sätt så såg han mig som "bättre", eller så såg han det som att jag ansåg mig "bättre". Vilket jag inte alls blev glad över att höra. Och jag förklarade för honom att om det hade kommit till en situation där det skulle ha stått mellan honom och Mr. P så hade jag valt honom. Visst Mr. P är en jävligt populär kille, ser bra ut, tjejer faller för honom till höger och vänter. Men Mr. S har någon som han inte har, ödmjukhet och karisma. Mr. S hade vunnit den kampen i hästlängder.
Hade jag vetat så hade det absolut kanske kunnat bli nått.

Vi snackade en del och han sa att han visste att jag inte är så, för nu har han ju lärt känna mig mer än va han gjorde då. Och han tycker inte alls att jag är sån. Vilket jag absolut inte är. Jag dömmer verkligen inte folk, jag dissar inte folk för att det är fula eller så. Jag ger alla en chans att visa vem de är.

Kommer ihåg en kommentar jag fick av en tjej när vi tog studenten... När hon kom in i klassrummet första gången när hon började i vår klass i 2:an fick hon syn på mig och tänkte "henne kommer man få problem med". Hon trodde alltså att jag var kaxig, bitchig eller whatever.. men hon sa att det var inte alls så jag var. Tvärtom. Jag var väldigt låååångt ifrån va hon först trott...

Jag anser mig vara jäkligt snäll, jag har extremt långt tålamod med folk. Jag ger alla en chans och bryr mig inte om att folk är med i innegänge eller om de är en av "töntarna". Och att höra sånt gör alltid lite ont i mig. Vilket jag sa till Mr. S.

Tydligen så tycker vissa att jag ser bra ut, själv ser jag mig som en svensson-snygg tjej, varken ful eller speciellt snygg. och vissa anser väl att sånna ska vara bitchiga, dissa "fula och töntar".

Skönt i vart fall att folk ändrar uppfattning om mig så fort det börjar snacka med mig.



Malle - skriver av mig lite tankar så här på kvällskvisten...