Varför är det så...
Jag har så svårt för att släppa taget om denna människa. Vet att det är det bästa, och det har jag oxå gjort. Jag är inte förälskad i denna varelse längre. Jag Älskar honom för den han är, för det vi upplevt och haft. Men jag är inte längre förtrollad, förälskad eller nått sånt.
Men det finns ändå en del av mig som varje gång jag ser honom blir nervös. Jag får fjärilar i magen, jag tänker på det som var. Jag blir inte ledsen, varken över hur läget är, eller att se honom gå vidare. Tvärtom, jag får ett lugn, en slags ro i själen. Jag vill det bästa för honom. Jag unnar honom det, precis som jag unnar mig själv att gå vidare.
Men ändå blir jag lika glad varje gång mobilen piper och jag ser att det är ett sms från Mr. M, eller jag träffar honom ute i vimmlet eller så... Han är speciell för mig. Vilket förmodligen de flesta har sjukt svårt att tro, men han är det. SPECIELL.
Jag saknar honom. Eller rättare sagt vår kontakt. Jag saknar de vi pratade om och hur lätt vi klickade med varandra. Men som tur är, är han, och kommer förhoppningsvis förbli min vän. Och det är faktikst precis så jag vill ha det.
Malle - deeptalk... :P
Hej.
min pojkvän är också väldigt kontrolerande, och ibland när det är riktigt illa och han tror jag smyger till anndra när han inte ser så kan han slå till mig, eller putta mig så jag rammlar omkull. Han har även tagit strypgrepp och tryckt upp mig mot väggen och hotat med hemska saker om jag någonsin gjorde något dumt emot honom, vilket jag aldrig skulle göra.... Jag har bestämt mig för att göra slut nu, men jag är rädd för hur han kommer att reagera. Hur tog du steget att göra slut, och hur reagerade han?
Jag hoppas verkligen att han accepterar mitt beslut och låter mig vara, men ska jag vara helt ärlig så tror jag inte det. men folk kan förvåna en men vad som än händer så får jag inte gå tillbaka till honom. tack s¨å hemskt mycket att du har delat med dig av din histora, eller vad man säger, det har faktids hjälpt:)
